top of page

Comet Hawks

Välkommen

Comet Hawks är en klubb på Airstar för spelare som är äldre än 16 år. Klubben skapades 27 februari 2016 och har sedan dess varit aktiv med en rad roliga och inspirerande aktiviteter. Vi varierar vårt schema med ridlektioner, spännande temaveckor, lekar och annat bus.

COmet Hawks logo utan text.png

27 februari 2016

- 2 april 2019

I början på 2016 stod jag i ett vägskäl. Jag hade precis blivit klubblös i spelet och i verkliga livet hade jag precis flyttat 60 mil från min hemstad. Då jag hängt på Jorvik under många år hade jag både varit med i andras klubbar och ägt mina egna – med blandade resultat. Jag hade under en längre tid haft en väldigt klar bild om hur jag skulle vilja att min nästa klubb skulle se ut, men jag var inte säker på om det skulle vara min egen. Plötsligt dök en ettrig liten höna upp på min skärm som frågade hur det var med mig, hur jag haft det, att det var längesedan. Jag hade inte en blekaste aning om vem hon var, eller var det mötet skulle ta mig. Jag tvekade länge, men gick tillslut med på att jag och hönan (även känd som Maria) skulle skapa en klubb tillsammans. Jag frågade självklart om hon ville bli klubbledare och hjälpa mig och då såg hon först ut som ett frågetecken men svarade sedan glatt ja!

Maria hade vid den tiden hunnit scanna hela Jorvik efter gamla vänner och bekantskaper, och vi blev snabbt ett lagom gäng med engagerade spelare. Vår vision om att Comet Hawks skulle inspireras av hästvärlden och ridsporten sattes snabbt i bruk och redan några månader senare höll vi vårt första klubbmästerskap i Fälttävlan. Det var i samband med det mästerskapet som jag och Maria sa våra första ord till varandra över Skype. Lite lagom vilsna och nervösa. Utöver att vi ville fokusera på verklighetstrogna hästevent ville vi också ha en lite högre åldersgräns för att gruppen skulle få optimala förutsättningar att trivas ihop. Det var också väldigt viktigt för oss att inte ha några specifika närvarokrav på våra medlemmar. I andra klubbar upplevde vi att det sattes orimlig press på medlemmarna att delta på event. Vi ville bygga upp en struktur där våra medlemmar själva kunde bestämma över sin aktivitet och ta eget ansvar över hur mycket man väljer att delta. Det visade sig vara ett bra koncept och vi märkte att våra medlemmar behöll engagemanget och den egna viljan att vara delaktiga i klubbens aktiviteter.

Vi fick en fantastisk skjuts och Comet Hawks blev mer och mer sammansvetsad som klubb. Vi började vidga våra vyer med nya typer av event, nya sociala medier och började även att ha mer kontakt med andra klubbar på Airstar. Vårt första gemensamma event med en annan klubb blev en succé och startskottet för att vi tillslut valde att ställa upp i Airstar serien hösten 2018. Redan när Comet Hawks skapades så var både jag och Maria inne i vår psykiska ohälsa. Min var då relativt mild då jag var nykär och hade börjat ett nytt kapitel i livet väldigt nyligen. Jag som person är dessutom en som behöver väldigt mycket intellektuell stimulans för att inte grotta ner mig i mina egna tankar. Därför var klubbägandet perfekt. Här fick jag strukturera, planera och pilla med detaljer hela dagarna lång om jag så ville.

 

Jag var vid den tiden arbetssökande p.g.a. flytten. Under de senaste två åren har jag tyvärr mått sämre och sämre. Jag går nu sedan snart två år sedan hemma för utmattningsdepression och ångestproblematik. Min psykiska ohälsa och också medfört att jag fått en kronisk tarmsjukdom, som jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Med detta har de negativa sidorna av klubbägandet växt sig allt större. Jag kan inte åka någonstans utan min dator då jag har ett behov av att kunna fixa minsta lilla direkt. Jag känner en enorm press runt om eventen och har många gånger glömt bort det viktigaste med Comet Hawks – att vi ska spela på våra egna villkor, för att det är kul, inte för att vi måste.

 

Jag har prioriterat bort mycket av min egen tid i verkligheten för att andra ska ha kvar sina valmöjligheter. När jag fick diagnosen om att jag blivit utbränd och berättade det för medlemmarna så gick jag på paus för att hitta mig själv igen. Men inte ens då kunde jag släppa klubben och det som ”behövde” göras. Det är därför vi nu väljer att sätta stopp. Jag måste prioritera bort saker som begränsar mitt tillfrisknande.

Mitt i allt det här, har klubben varit en stor del av mitt ljus i vardagen. Jag har kunnat fly till Jorvik och har alltid hittat en vän inne som förgyllt dagen. Alla underbara medlemmar och alla äventyr vi varit på. Jag är så otroligt stolt över allt jobb jag och Maria har lagt ner i Comet Hawks, att vi kämpat på genom åren och låtit oss njuta längst vägen. Framförallt är jag så otroligt tacksam för allt jag fått av mina fina vänner jag lärt känna. Många som jag kommer att hålla kontakten med resten av mitt liv. Tack för att ni har förgyllt mina dagar i tre års tid. Jag ser framemot att se vad framtiden har att erbjuda, och vi tar oss an alla utmaningar tillsammans. Nu, och alltid, vid er sida.

Frida

Min resa till Comet Hawks började i slutet utav år 2015. Klubben som jag och Frida då var med i, skulle läggas ner. Det var den första klubb jag varit med i, och jag var helt förtvivlad och försökte få ihop några att starta en ny klubb med. Jag hade aldrig haft ett event själv och kände inte att jag kunde skapa en klubb ensam, utan behövde någon mer erfaren med mig. Jag hade några vänner som var intresserade, men det blev inget av det. Någon tipsade då om att även Frida var intresserad utav att skapa en klubb, och jag skickade ett brev till henne. Jag hade nog aldrig riktigt pratat med Frida, det enda jag visste om henne var att hon flyttat långt för att bo med sin sambo, och att jag älskade hennes terränglektioner. Frida undrade nog vad det var för märklig random människa som skickade ett brev till henne, för trots att vi varit med i samma klubb nästan ett år, hade hon ingen aning om vem jag var. Den här resan hade kunnat sluta där, för hur logiskt är det att två vuxna människor som inte ens känner varandra skapar en klubb tillsammans? Vi började prata lite smått om våra tankar och idéer på en klubb, och vi hade samma tänk. Vi ville fokusera på realistiska ridevent och hålla en ålder på unga vuxna och uppåt. Vi hade kommit ganska långt i planeringen, och jag hade även frågat runt gamla vänner om de skulle vara intresserade att gå med, så vi hade ändå ett gäng på 10-15 personer som skulle vilja följa med på resan. Snart upplevde jag att intresset att skapa en klubb med Frida var ganska lågt från hennes sida, och jag saknade gemenskapen i en klubb något enormt. Dum som jag var, ansökte jag därför till en klubb. Ungefär samma stund som jag gått med i den nya klubben, hörde Frida av sig och sade 'Nu kör vi! :-D'

Jag kände förstås att jag inte kunde lämna den nya klubben med en gång, det kändes elakt och dessutom hade jag råkat dra med mig ett gäng andra vänner dit också, som så klart också ville följa med till CH i stället. Jag stannade ett par veckor, samtidigt som jag planerade den nya klubben med Frida. Jag minns när vi funderade på namn, och att Comet Haks inte alls var mitt första val på namn. De första dagarna i Comet Hawks, var Frida alltså ensam klubbägare, tills dess att jag lämnade klubben jag hunnit gå med i. Trycket för att gå med i Comet Hawks var otroligt stort redan från början, ansökningarna strömmade in och vi fick ett otroligt gensvar på våra event och mästerskap. Jag kommer ihåg första gången jag pratade med Frida i Skype, som vi använde i början. Vi skulle hålla vårt första Mästerskap och döma båda två, och insåg att det skulle bli knepigt att sitta och skriva med varandra. Jag var så himla nervös, men plötsligt satt vi där, tysta och fällde försiktigt någon kommentar då och då. Vi började prata oftare med varandra, och i takt med att klubben växte, så växte även vår vänskap.

Frida och jag har varit väldigt noga med att livet utanför spelet ALDRIG ska behöva påverkas. Vi ville inte ha några närvarokrav, och inte styra klubben med järnhand som vi tyckte att vissa klubbar gjorde. Det skulle vara ROLIGT att logga in och spela, att starta SSO skulle kunna vara en frizon oavsett om man mådde dåligt eller mådde hur bra som helst. Den här filosofin var dock svår att följa själva. Två personer med kontrollbehov och båda med egna krav att ALLT ska vara perfekt. Comet Hawks har aldrig haft en paus, utan vi har kört på de här dryga 3 åren, med undantag för loven förstås. Varje vecka har varit likadan, mot slutet av veckan kontrollerar vi att nästa vecka är spikat med event. På måndagsmorgonen har Frida suttit och uppdaterat schemat, och har någon dag saknat event har Frida brainstormat fram något. Eventen har självklart lagts in främst över hur de passar oss, har vi haft någon aktivitet, så har vi kastat oss hem för att hinna vara med. Frida har tagit med sig datorn överallt för att kunna uppdatera schemat. De få gånger jag missat något event, har jag känt mig som en skurk. När schemat för dans -och andra aktivteter utanför SSO kommit ut, har jag inte haft en tanke på att kanske prioritera om, utan tänkt att 'Ja, den tiden passar ju tyvärr inte eftersom vi brukar ha event då'. Har en familjemedlem eller vän fyllt år och ska firas, har vi båda automatiskt avböjt en inbjudan för att vi ju har vår klubb!

 

Om det inte vore för att min sambo lagar maten här hemma, så hade jag nog inte ätit middag förrän framåt småtimmarna, eller kanske inte alls. För mina kvällar har varit planerade efter SSO. Frida och jag lider båda utav bland annat psykiska sjukdomar och har utbrända hjärnor. Den lilla, lilla energi som funnits kvar utav dagen har vi lagt på SSO. Tyvärr har detta resulterat i att vi har pausat våra egna liv framför ett spel. Våra beteenden har rent ut sagt varit sjukliga. Även om jag nu insett hur jag begränsat mitt liv på grund av SSO, ångrar jag dock inte de här åren. Inte en sekund! Vore det inte för CH, hade jag aldrig lärt känna ER, och jag hade aldrig lärt känna Frida. Vi har hittat på så mycket tokigheter och äventyr som jag aldrig fått uppleva annars. Jag värdesätter den här tiden högt, tiden med er, och tiden då jag lärde känna min bästa vän. Även om Comet Hawks läggs ner, så hoppas jag att vi kan fortsätta umgås och prata med varandra. En del kommer vi att tappa kontakten med längs vägen, men en del kanske vi får fortsätta lära känna? För jag är säker på att i alla fall jag har hittat vänner för livet här. Det trodde jag inte, den där dagen då jag gick till postlådan i Moorland för att skicka ett brev till Frida.

Maria

Liten selfie.jpg

Fridus

Marius

♥ Tack för allt  ♥

Hawkward for life

source.gif

Comet Hawks

Airstar Server SWE

bottom of page